Ritsona camp maj 2018

2018-05-25

Efter 1,5 år åter tillbaka till Ritsona camp. Lägret som skulle vara en tillfällig etapp på vägen är nu permanent och väl etablerat. Tyvärr känner jag igen flera av dess invånare från 2016.

IOM är nu officiellt lägrets ledning och flygvapnet har dragit sig tillbaka. Platsen mitt i lägret där tälten stod i början är nu till viss del belagd med ISO-boxar. Totalt bor här nu 850 flyktingar.

Glädjande nog är mycket, om än inte allt, av det som byggdes upp under 2016, kvar och i bruk.

En del frivilligorganisationer har lämnat eller bytt inriktning, andra har tillkommit.

LHR, Lighthouse Relief, fortsätter med sitt arbete med barn och ungdomar. Arbetet mot lägrets kvinnor på Female Friendly Space har dock upphört.

Verksamheten på CFS, Children Friendly Space, har utvecklats och mycket engagerade volontärer leder verksamheten med de mindre barnen tre eftermiddagar i veckan då 30-talet ungar snällt sitter och pysslar vid sina små plastbord, hoppar långrep eller sjunger i grupp.

Nytt i verksamheten är YES, Youth Engaged Space, där LHR bedriver verksamhet för de lite äldre ungdomarna. Här samlas på eftermiddagarna många av lägrets ungdomar för att spela bordtennis, syssla med målning och annat artistiskt, spela gitarr eller helt enkelt bara umgås. YES är en relativt ny verksamhet men uppenbart populär.

Speciellt glädjande är också att man nu lyckats engagera många av lägrets invånare att arbeta som volontärer i LHR's regi, speciellt i barnverksamheten, där volontärerna från lägret ofta ofta utgör merparten av verksamhetsledarna.

Efterhand som lägret permanentats har också regelverket för umgänge mellan invånarna och volontärorganisationerna växt fram. Bland annat är möjligheten att fotografera nu starkt begränsad.

Detta med hänsyn till lägrets invånare och därav det magra bildutbudet till denna text.




Ritsona camp november 2016

2016-11-25

Nu november och dags att förbereda lägret inför vintern, som här kan vara både regnig och kall. För de flesta av lägrets invånare står det nu klart att vistelsen i Ritsona inte blir kortvarig utan för en längre tid.

För även om några med speciella behov, såsom de flesta rullstolsbundna, fått flytta till boenden i Aten och några enstaka familjer redan fått asyl i andra europeiska länder så drar UNHCR’s process för de flesta ut rejält på tiden och tidtabellen är nu framflyttad till långt in på våren. Samtidigt som lägret fylls på med nyanlända, nu senast från Irak och Afrika.

En del av barnen bussas nu till och från en grekiska skola i grannskapet och det finns även en daglig busstur fram och tillbaka mellan lägret och närmaste staden Chalkida för övriga invånare.

I am you’s skolverksamhet för de mindre barnen fortsätter som vanligt med den entusiastiske syriske läraren och Ahmads supermarket har nu fått sällskap av en klädaffär och en, mycket välbesökt, rak- och frisersalong.

Den stora förändringen står dock de nyanlända prefabricerade små husen för. Dessa är en donation från Förenade Arabemiraten och ersätter nu tälten som bostäder för samtliga av lägrets invånare.

Armén och IOM har stått för projektering, utplacering och installationer och invånarna har själva med stor energi direkt tagit sig an att utöka den faktiska bostadsytan genom att bygga till extra rum och inhägnade utrymmen utanför.

Inflyttningen började i början av november och efter någon vecka hade det ursprungliga prefab-samhället förvandlats till oigenkännlighet.

Det frivilliga byggnationsarbetet är nu inriktat på att förbättra allmänna utrymmen i lägret inför vintern, främst genom att sätta upp ordentliga tak som skydd mot regn över allmänna platser till exempel klädtvätts- och skolområdet.

Hjälp med att sätta upp sätta upp enkla vägghyllor, tillverkade av pallvirke, över den lilla diskbänken i containerhuset, montering av fästen för parabolantenner samt badrumströsklar som stopp för vatten på de feldoserade golven tas tacksamt emot. Virke är en bristvara och hjälp med borrmaskin en ynnest.

Ett äldre kanadensiskt par, som var här i maj som volontärer, har återvänt med donationer från vänner och bekanta. Tillsammans med Ahmad i lägret åker man nu runt i trakten och köper upp begagnade cyklar till barnen i Ritsona camp.

Ett mycket populärt bidrag till dessa barn, som nu glatt far fram i lägret på sina nya tvåhjulingar.















































Ritsona camp september 2016

2016-09-15

Från slutet av augusti till mitten av september - tredje besöket i Ritsona. Intentionerna från NGO's är sedan länge verklighet.

Skolverksamheten fungerar bra, både den i regi av I am You såväl som den som bedrivs av Lighthouse Relief. Det är fortfarande en fröjd att se entusiasmen och glädjen hos eleverna. En del lärare är volontärer, men mest ambitiös och aktiv är en lärare från lägret, som flytt från Damaskus.

Den grekiska NGO'n Echo 100 Plus sköter all distribution av mat, kläder, hygienartiklar mm. Grekiska armén har ansvaret för matleveranserna medan resten av förnödenheterna är donationer från olika organisationer ute i världen.

IOM har det övergripande koordineringsansvaret, Spanska Röda Korset, Cruz Roja, ansvarar för hälsovården och en grupp från Franska Röda Korset har ansvaret för Wash and water. Man har nu borrat efter vatten och installerat ett enkelt system för färskvatten och avlopp.

Lighthouse Relif's construction team jobbar hela tiden intensivt med att förbättra lägrets infrastruktur, i stort såväl som i smått.

FN's flyktingorgan UNHCR lyser oftast med sin frånvaro och dess impopularitet går inte att ta miste på.

Trots alla framsteg i tältlägret saknas nämligen det mest väsentliga, nämligen att beslutsprocessen angående flyktingarnas framtid ska starta. Hittills har inget, utom en sk pre registration, som ingen förstår innebörden av, gjorts.

Osäkerheten och frustrationen hos lägrets invånare växer och sista veckan i augusti kokade det över. I protest tog flyktingarna över lägret och körde ut alla icke flyktingar. En grupp flyktingkvinnor startade också en hungerstrejk vid landsvägen utanför infarten.

Liknande aktioner genomfördes samtidigt i andra läger i Grekland. Det tog en knapp vecka innan läget 'normaliserats'.

Efter att ha lämnat sina bombade hem, i Aleppo, Homs etc, utnyttjats av turkisk militär och människosmugglare, efter att ha kapsejsat i överfyllda gummibåtar och i bästa fall fått med sig hela sin familj....så sitter man nu fast i tältlägret i Ritsona, utan att komma vare sig fram eller tillbaka.

Och under tiden fortsätter världens stormakter att slå sönder deras land, bland annat under förevändning av kamp mot IS, men i realiteten för att säkra kontroll över oljekällor och militärstrategiska positioner.

Och under tiden dör dagligen ännu fler drunkningsdöden i Medelhavet, medan västvärldens ledare slår sig för bröstet och berömmer sig själva för hur skickliga de varit att hantera den så kallade flyktingkrisen.

Och massmedia håller tyst.










































Ritsona camp juli 2016

2016-07-17

Återvänder till flyktinglägret i Ritsona i den näst intill outhärdliga värmen i början av juli. Mycket i lägret har förändrats sedan mitt förra besök för en och en halv månad sedan.

Nu får man känslan av en mer permanent och på sitt sätt etablerad tillvaro, på gott och ont. Fortfarande händer inte mycket på den officiella fronten och förutom en så kallad förregistrering i början av juli har inget hänt i processen om flyktingarnas framtid. Detta inebär att risken att de får stanna en lång tid i det provisoriska tältlägret är uppenbar.

Sålunda etablerar man sig alltmer i och utanför tälten. Med virke från lastpallar, som skänkts till lägret, har man byggt bord, stolar och ibland utomhussängar i form av träplattformar, där man sover under bar himmel i stället för i de varma tälten. För detta ändamål har man inrett sin egen snickeriverkstad i en av de fallfärdiga betongbyggnaderna, där man med enkla snickeriverktyg tillverkar det som är mest angeläget.

Två mer etablerade organisationer har nu startat sin verksamhet i lägret, IOM (International Organisation of Immigration) samt Läkare utan gränser, där den förstnämnda har tagit hit ett antal rejäla 'badrumscontainrar' (ISO-boxes) istället för baja-majorna. Fortfarande går det dock väldigt många människor per duschplats. Försörjningen av vatten för WC, dusch och klädtvätt verkar också ha förbättrats.

Den största förändringen här är ändå hur lägret, med hjälp av de tre frivilligorganisationerna, har utvecklats till ett samhälle i miniatyr. Här finns nu både ett färdigställt Womens Friendly Space såväl som två Childrens Friendly Space.

I de två områdena för barnen bedrivs dagligen väl organiserad skolundervisning för elever uppdelade i åldersgrupper från tre år (förskola) och uppåt. Undervisningen leds av volontärer och av kompetenta lärare från lägret. Allt är mycket väl arrangerat med bord och stolar i halvöppna tält innanför ett färgglatt trästaket. Det är en fröjd att gå förbi skolorna och se hur eleverna andäktigt följer lärarens undervisning och viftar med sina händer för att få svara på lärarens fråga. Den svenska skolans 'disciplinproblem' existerar inte här, och man kan ju undra varför.

Ytterligare ett samhällsinslag står Ahmed för. Han har nu öppnat lägrets första supermarket. På ett kvadratmetern stort bord staplar han dagligen upp olika specerivaror för försäljning och sitter själv tålmodigt på stolen bredvid och väntar på kunder.

Volontärorganisationerna (Lighthouse Relief, I am You och Echo) fortsätter oförtrutet med att förverkliga sin ambition att göra Ritsona till ett 'värdigt' 'samhälle' för dess invånare, genom olika aktiviteter inriktade på barn och kvinnor, anläggningsförbättringar i form av staket, solskydd, rullstolsramper samt mängder av små förbättringar över hela campen.

Här finns människor från hela världen, som kommit hit för att hjälpa till och förbättra. Men med förhoppningen att det fysiska resultatet av deras hjälp inte ska behöva utnyttjas
så länge till.









































Ritsona camp maj 2016

2016-05-24

En timme med bil norrut från Aten, långt ute på den grekiska landsbygden, ligger Ritsona camp, ett av de 30 provisoriska flyktingläger, som idag finns på olika platser i Grekland.

Lägret, som ligger på ett område som tillhör grekiska flygvapnet, består av cirka 150 smutsvita militärtält uppsatta tätt intill varandra samt några fallfärdiga betongbyggnader.

I campen bor nu cirka 800 flyktingar, som kommit hit från Turkiet via Lesbos. De flesta kommer från Syrien men här finns också människor från Irak och Afganistan.

Utöver tälten och betongbyggnaderna finns här ett antal bajamajor samt sju duschar, varav en med varmvatten. Grå militärfiltar täcker golven i tälten och all matlagning sker över öppen eld i små eldstäder bestående av några stenar direkt på marken.

De flesta i lägret har varit här i ett par månader och man väntar nu på att grekiska myndigheter tillsammans med FN ska påbörja registrering av flyktingarna för att fastställa deras status. Efter att registrering gjorts måste de vänta ytterligare 6 månader innan de, i bästa fall, kan åka vidare. För närvarande händer ingenting vad gäller detta och ingen kan heller ge besked om vad som kommer att ske framöver. Så även om Ritsona är en så kallad 'open camp' så är människorna i praktiken fast här för en lång tid framöver.

Grekiska flygvapnet, som har det formella ansvaret för lägret, levererar matportioner och dricksvatten samt sköter sophämtning mm. Den övriga verksamheten utförs helt och hållet av frivilliga krafter. Spanska och grekiska röda korset ansvarar för sjukvården och tre volontärorganisationer samarbetar om all övrig verksamhet såsom matdistribution, barn- och kvinnogrupper, undervisning, byggnadsarbeten mm.

Lägret var från början bara tänkt att vara provisoriskt och för en kort tid. Efterhand står det nu alltmer klart att det kommer att vara kvar en längre tid och frivillig- organisationerna satsar nu på att få det i ett mer acceptabelt skick.

Just nu färdigställs ett speciellt område för barn samt ett annat, väl skyddat, område för lägrets kvinnor, där dessa kan träffas tillsammans med kvinnliga volontärer. Speciellt uppskattat av de ammande kvinnorna. Ett stort antal rullstolsramper håller också på att byggas för att lägrets rullstolsbundna invånare ska kunna nå samtliga delar av lägret.

De fåtaliga, och egenhändigt byggda, bordtennisborden är nästan alltid upptagna men den stora dagliga tilldragelsen är kvällens fotbollsmatch på helikopterplattan av betong. Då samlas en stor del av lägrets invånare längs planen och uppe på containrar och byggnader, som står bredvid, för att se sammandrabbningen mellan lägrets olika fotbollslag. Och när publikens jubel hörs över hela lägret kan man inte ta miste på engagemanget, trots de eländiga förhållandena och de ovissa framtidsutsikterna.

Det är väl snarast den minnesbilden man främst vill ha med sig när man lämnar Ritsona camp efter ett par veckors anläggningsarbete. De övriga inte att förglömma.