Patagonien Argentina

Med nyinköpt argentinsktillverkad Peugeot 504 och i väntan på att ägarbevis och andra formalia skulle bli klara i El Bolsón gjorde vi jungfrufärden med 'Ojala', över Patagonien till Argentinas sydligaste punkt och tillbaka, sammanlagt 3 800 km.

Ur reseanteckningar maj 2003:
'Vad är det egentligen som får en att ge sig ut över Patagoniens vindpinande slätter och berg med en nyinköpt, 25 år gammal, Peugeot 504 med läckande växellåda och kylare, oljetörstig motor och verktygslådan endast bestående av domkraft och hjulmutternyckel?

Vad kan det vara som får en att på sådant sätt målmedvetet styra mot världens ände, över ett av världens ödsligaste områden? Där prickarna på kartan, inte som man i förväg inbillade sig symboliserade bensin och annan service, utan i verkligheten ofta bara utgörs av en eller två byggnader. Över ett land där man oftare möter vilda djur vid vägen än andra trafikanter. Och där det är ett fatalt misstag att inte fylla bensintanken vid varje tankställe. Äventyrslystnad? Dumdristighet? Okunskap? Lite av det senare får väl erkännas för inte visste vi i förväg vad vi gav oss in på.

Men efter 380 lyckosamma mil över denna, den sydligaste delen av Argentina, så konstateras att detta vill man inte ha ogjort.

Spikraka vägar, helt orörd natur, oändliga vyer, platta slätter i all evighet, avbrutna av runda, platta eller skarpt sluttande berg. Röda berg och gröna berg. På slätterna gult gräs och gråsvarta buskar. Och helt folktomt, naturen nästan helt orörd av människohand.

Djur! Stora rosa flamingos i de små salta gölarna på stäppen, graciösa guanachos, rovfåglar, strutsar som skyndar bort på sina långa ben, svanar, gäss, rävar och andra. Känslan biter sig fast.'